Erling

Nu var det väldigt länge sedan jag skrev här. Ni vet säkert varför om ni läser inlägget under detta.
Eftersom detta är en mer personlig blogg kan jag väl uppdatera de två läsare som läser den här bloggen vad som pågår.

Jag är inne på sista halvåret på min utbildning i Falun. Utbildningen var fram tills detta halvår riktigt rolig och intressant, men på grund av Högskolan Dalarnas brist på intressanta och relevanta kurser så blir mina frivalsutbildning väldigt torr och tråkig. Känns väldigt tungt just nu, men hoppas på att ta mig igenom detta ändå.

Utöver det är fritiden ungefär likadan som den varit på sista tiden. Hänger med mina kompisar i Söderhamn och Falun, umgås med min flickvän, hälsar på familjen med jämna mellanrum, spelar tv-spel. Det var ungefär allt.

Till sommaren blir man arbetslös också, och som jag känner nu tar jag första bästa jobb bara för att få någon slags inkomst. Har verkligen inte lust eller tid att vara kräsen.

Nu har jag startat en ny blogg. Jag överger inte denna, mer personliga bloggen, utan snarare utforskar ett nytt område samtidigt som jag nishar den nya bloggen. CERLING handlar främst om spel, film och musik men även andra mediaformer.

Om ni är intresserade finns den HÄR

Jag har nu skaffat Twitter för att snabbt kunna skriva om mitt liv. Bra för er som har intresse av mitt liv och vad som händer i det, och som inte orkar läsa mer än några tecken! Adressen är http://twitter.com/Cricke5

Det kanske är dags att börja skriva här igen? Eller vad tycker ni?

Jag har nyligen startat en ny "underblogg" till denna. Det är en blogg där jag samlar mina noveller för eget och erat bruk. Det ligger några stycken uppe nu och jag blir evigt tacksam om ni läser och bidrar med konstruktivkritik om ni orkar!

Adress: erling.blogg.se/novell

Mycket nöje!

First Blood imponerade på mig. Den gav känslan att krig förstör människor, även människorna bakom vapnen och inte bara framför. Rambo var sårbar, känslosam och vilsen. Den filmen kommer alltid kännas speciell.

Nummer två i serien, Rambo: First Blood Part II utspelar sig i Vietnam. John Rambo har blivit satt i fängelse efter första filmens incidenter och får en chans att slippa undan fängelsestraffet om han utför ett uppdrag åt sin överste. Rambo går motvilligt med på erbjudandet och sänds till en bas i Vietnam. Hans uppdrag blir att fotografera byar där Amerikanska krigsfångar hålls. Sedan återvända med bilderna för att ett större förband ska rycka in och rädda dessa. Men saker går inte som planerat och Rambo blir tvingad att rädda fångarna själv. Det utlöser ett blodbad.

Filmen är helt klart bra! Inte samma djup som First Blood men helt klart mer action! Det blir villkorslöst slaktande av soldater och härliga eldstrider. Den action törstige lär inte gå besviken ur denna upplevelse, men om du suktar efter att få samma känslosamma film som First Blood hittar du inte samma djup här. Här är det action non-stop. På gott och ont.

Nästa inlägg handlar om Rambo III: First Blood Part III

Spotify är ett program som streamar musik genom nätet gratis och lagligt. Musikbibloteket är enormt och fler artister, låtar och skivor tillkommer hela tiden. Jag skaffade Spotify för några månader sedan, älskade det efter de första fem minuterna. Att kunna skriva in en låt, artist eller skiva och få tillgång till massor av material på bara några sekunder är magiskt. Inget onödigt hårddiskutrymme, inga långa nerladdningar. Dessutom är det gratis och helt lagligt.

Tyvärr har skivbolagen börjat ta bort vissa artister/skivor/låtar för att de inte anser att de går med tillräcklig vinst. Synd tycker jag, för jag som musikälskare skulle absolut tänka mig att betala de ynka 99 kr som den reklamfria versionen kostar i månaden. För Spotify är verkligen underbart!

Jag bifogar även en länk till er läsare där ni kan skaffa Spotify gratis och lagligt. Testa det här underbara musikprogram och upplev framtiden. All musik ni vill, utan kostnad och utan att bryta mot lagen.

http://lakka.se/index.php?p=spot

Jag såg nyss den första filmen i Rambo-serien, Rambo: First Blood. För de som inte sett den kan jag gå igenom handlingen kortfattat.

John Rambo är en veteran ifrån Vietnamkriget och i brist på familj söker han upp gamla vänner ifrån krigstiden. Rättare sagt den enda överlevande, som senare visar sig vara död på grund av cancer. Vilsen och förvirrad söker sig Rambo till den närliggande byhålan. Där möts han av en fientlig sheriff som inget hellre vill än att få Rambo ur staden. Rambo försöker fredligt återvända till staden för ett mål mat, vilket resulterar i att sheriffen arresterar Rambo. Väl på stationen misshandlas Rambo och efter ett tag får han nog och flyr ut i vildmarken. Den envise sheriffen vill inget hellre än att få fast Rambo, vilket inte är en lätt uppgift. Det hela urartar i ett mindre krig, Rambo mot polis och nationalgardet.

Hur det slutar kanske jag ska bespara er läsare, om ni nu ska se filmen i framtiden eller har glömt hur den slutar och vill uppleva den igen.

Jag tycker filmen är bra på det den gör: levererar härliga actionscener blandat med några fridfulla montage i början. Sylvester Stallone som spelar John Rambo har inte många repliker under filmen utan ger mest ifrån sig högljudda skrik och några fåtal meningar. Inget som man stör sig på i en actionfilm med fokus på strider och explosioner. Filmen som har några år på nacken levererar än idag, trots brusiga ljudeffekter och lite kornig bild. Det är bara charmigt enligt mig.

Näst på tur står Rambo II: First Blood Part II.

Jag har bestämt mig för att börja se mer film. Jag har under de senaste åren köpt väldigt mycket billiga DVD-filmer (tre för 99 kr någon?), men av någon konstig anledning ser jag sällan på dem. Det är alltid andra aktiviteter som lockar mig, men nu har jag bestämt mig för att ändra på det.

Tänkte ta itu med Rambo-serien. Såg den fjärde filmen som endast heter "Rambo". Fick blodad tand och tänkte tillbaka på "First Blood" som jag sett en gång för väldigt länge sedan. Tror inte jag sett nummer två och tre, jag har inget minne av det i alla fall. Nu ska jag se allihop i kronologisk ordning och verkligen njuta av härlig vilkorslös action.

Så idag ska jag börja att se First Blood. Stay tuned om ni är intresserad av mina intryck av filmen.
Dessa intryck kommer inom kort här på bloggen!

Jag satt och funderade här om dagen på hur allting som har med skolan att göra var bättre förr. Nu kan jag självklart bara tala för mig själv, men jag känner att lågstadiet, högstadiet och gymnasiet var helt underbart. Om man räknar bort sjävla studierna. Man hade bra relationer med sina klasskamrater, fick nya vänner, hade roliga utflykter. Bra gemenskap helt enkelt.

Nu i högskolan är det inte alls lika. Visst har jag skaffat riktigt underbara kompisar genom högskolan. Men eftersom man inte spenderar 8 timmar per dag som i övriga stadier av skolan så får man aldrig samma gemenskap. Att man tillhör en klass.

Högstadiet var otroligt roligt för mig. Hade många bra kompisar och man hittade på mycket om dagarna och helgerna. I Gymnasiet var vår klass så bra att vi nästan satt ihop. Alla pratade med alla, inga grupperingar och alla var trevliga. Nu i högskolan träffar man mest vänner man gått med i tidigare kurser och umgås med dem. Medan de kurskamrater man har träffar man bara när det är studeringstillfällen. Klasserna är inte lika personliga längre. Tyvärr.

Som tur är har man samlat på sig vänner genom skollivet så det räcker och blir över. Tack och lov.

Idag skulle jag, min flickvän och två kompisar åka till en tredje kompis för att se på film, äta onyttigt och bara ha roligt.
Vi bestämde ingen tid utan bara under kvällen. Så vi åkte runt klockan sex och till vår stora förvåning fanns ingen hemma.
Vi väntade i 40 minuter. Vi ringde till hans mobiltelefon, hemtelefon. Knackade, ringde och bankade på dörren. Inget svar.

Hans granne kom ut och hjälpte oss få kontakt. Med snöbollar på fönstret och ännu mer bankningar. Ingen kontakt.

Vi bestämmer oss för att ringa hans mor som har nyckel till lägenheten. Fruktar det värsta och hoppas det  bästa. Genomsöker lägenheten. Men ingen kompis någonstans. Hans granne ringde snällt runt till alla kompisar och bekanta till den försvunne. Ingen har sett honom.

Sedan halvvägs hem får jag ett sms: "Hej sparkade fotboll"

Var med min lillebror och flickvännen till den lokala pulkabacken. Målet var att köra slut på lillebror så han slutar att vara hyperaktiv mitt i natten. När vi var där och åkte väcktes många fina minnen av pulkastunder. Kommer ihåg en vinter 2002-2003 när jag och några av mina kompisar åkte pulka varje dag i några timmar. Oavsett klockslag. Sen kom man hem och var helt slutkörd och spenderade resten av dagen framför tv-spel eller någon annan rolig aktivitet.

Den här gången var det inte lika roligt. Visst man kommer upp i några kilometer i timmen. Det är roligt den första gången när man ser lillebrors reaktioner, sedan inte lika roligt. Han fick i alla fall träffa kamrater ifrån dagis och umgås, och man minns själv hur elak man var som barn. Och snål. "Nej du får inte låna pulkan", "Nu är det min tur", "Flytta dig". Men det var mest skratt och skrik, glada skrik alltså.

På hemvägen kom ett av de bästa citaten ifrån lillebror någonsin.

"När man kommer hem efter att ha varit ute och tar av sig kläderna, är det som att öppna ett paket"

Igår vad jag med min flickvän och delar av hennes familj till Sveriges näst största stad. Göteborg. Väldigt trevlig stad måste jag säga. Vacker arkitektur och framförallt spårvagnar som är myglarens väg till fortskaffningsmedel. Bara att sätta sig och åka dit man vill, ingen hindrar dig. Vi hade länet runt-biljet men var det någon som kollade den på någon av resorna? Nej verkligen inte.

Hursomhelst, roligt att gå i affärer och kika, särskilt affärer man inte här i närheten av hemmet. Men jag tröttnar efter tre butiker och förstår inte hur personer kan leva i storstäder. Folkmassor charmar inte mig, det minsta. Det slutade med att vi armbågade oss igenom folk motströms för att komma till de affärer vi ville se. Hur roligt är det på en skala?

Men i överlag är det trevligt med fina storstäder, men folkmassor är inte alls lika trevligt. Mitt sug att se New York försvann nästan. Visst vill man se sevärdheterna, men inte trängas med några tusen andra personer per gata. Då tar jag hellre en flygtur i en privat helikopter och ser staden från ovan. Inte för att det kommer hända, men man får väl drömma?