Erling

Jag har efter uppmaning av andra börjat spara ut en liten skäggkrans. Detta medför några saker och är bra och dåliga. Jag tänkte nu ta upp lite plus och minus i en enkel lista.

PLUS
* Jag slipper suspekta blickar när jag går in på krogen, eller systembolaget för att jag ser så ung ut(har riktigt babyface utan skägget).

* Det drar fokus ifrån andra skavanker i ansiktet.

* Det ser allmänt bra ut, jämfört med renrakat.

MINUS
* Jag har utvecklat ett beroende att kosntant ta på det.

* Jag kan inte länge gå som ungdom på olika platser(Badhus, Buss och andra tillställningar)

* Det fastnar i olika saker som gör ont.

*  Maten har en tendens att hamna där.

Ja, nu blev det tydligen fler minus än plus. Vilket jag inte hade räknat med.

Men kan ni komma på fler plus eller minus?

Är ni kvinnor avundsjuka på ansiktsbehåring?

Vad är era synpunkter på skägg?

Komedifilmer, komediserier, roliga historier, roliga bilder, ja all komedi som jag någonsin upplevt mäter sig inte med stå-upp komedi. Det är så grymt roligt att se profesionella komiker ställa sig på scenen och halvt följa sitt program, halvt improvisation. De känner av publiken och skapar komedi utöver publikens reaktioner, de vet efter ett tag vad publiken vill ha och använder det som ett återkommande inslag under hela föreställningen.

Det är något som aldrig sker i filmer eller serier, där är föreställningen skapad i förväg, och du som åskådare har inte en chans att påverka innehållet. Missförstå mig inte, jag gillar komedifilmer och serier, men stå-upp komedin är bättre!

Några favoriter bland stå-upp komikerna är Dave Chappelle, Pablo Francisco, Jim Gaffigan och Conan O'Brien(hans monolger på Late Night är hysteriskt roliga!). Ett bra sätt att upptäcka bra stå-upp komiker är att hålla koll på alla talkshows som sänds på kvällarna. Där har jag sett många bra komiker(bland annat de tidigare nämnda) uppträda. Tyvärr glömmer man bort vissa namn och får hoppas man har tur att stöta på dem igen.

Håller ni läsare med om att stå-upp komedin är den bästa?

Ja här kommer sista delen av det jag skrivit färdigt på min novell, mer material kommer förmodligen läggas upp när jag skrivit det. Jag ville mest ha lite kritik på den här första delen, så jag vet vilka ändringar jag ska föra med mig när jag skriver resten av novellen. Och kom ihåg, jag är inte profesionell, jag skriver BARA för att det är roligt att ge utlopp för mina fantasier. Men jag är väldigt tacksam för den kritik jag fått, positiv som negativ. Så här kommer tredje delen!
 -----
"STADEN"

Huvudgatan är blank av den tidigare regnskuren och de fallna höstlöven ligger som en kladdig massa emot väggar och i rännstenen, även de glimmar av fukt. Jag hör hur ån mullrar vid andra sidan av vägen och kråkor som kraxar i träden. Förvånansvärt ser jag ingen på gatan, inte en själ. Bara löv, skräp och några välta möbler ifrån en uteservering. Hur kan en sådan livlig stad blivit så övergiven på bara fem år?

Vinden för med sig ett vidrigt skrik, jag försöker få en uppfattning om vart det kommer ifrån men misslyckas. Skriket hörs igen, den här gången närmre. Jag kommer runt ett hörn och ser hur en dörr till en hälsobutik slitits upp och hör hur glas krossas och ännu ett skrik. En kvinnoröst. Nyfikenheten och den förbannade magkänslan för mig till dörröppningen, där ligger en kvinna och försöker streta emot medan en storväxt man med nylonstrumpa på huvudet gör ett försök att strypa henne. Mannen bär en trasig skinnjacka och ett par smutsiga urtvättade jeans, till min förvåning har han inga skor på sina fötter.

 Rädslan tar över och det enda jag är kapabel till är att ställa mig som klistrat till tegelväggen utanför och lyssna på skriken. Plötsligt får jag hoppet uppe igen, en bil svänger in på gatan och jag kan genast se att det är en polisbil. Hoppet tänds och jag känner en enorm lättnad. Jag går tillbaka samma väg jag kom för att inte störa polismännen i deras arbete. Tryggheten växer då jag vet att de uniformsbeklädda männen finns i närheten. Staden är tydligen inte så illa däran ändå. Jag hinner gå 25 steg innan jag hör två pistolskott. Rädslan kommer krypande och hjärtat slår dubbla takten.

 -----

Så, verkar novellen lovande? Något jag ska tänka på när jag skriver resten av den? Stay tuned för mer delar av denna novell, och även en annan rysare jag skriver på!

Här kommer andra delen på min novell. Har ni missat den föregående delen så finns den såklart i min blogg. Hoppas ni gillar den och lika som förut så är konstruktiv kritik välkommen!
 -----

"STADEN" När bussen äntligen stannar känner jag mig lite illa till mods, men kliver av hastigt för att undvika en obekväm konversation med chauffören. När jag tar mitt första steg utanför känner jag hur höstens kalla vind tar tag i mig och får mig att stanna upp se mig omkring. Det kvävande höstmörkret gör det svårt att se om så mycket förändras sedan fem år tillbaka. Jag bestämmer mig för att ta en promenad längs med huvudgatan och se om det skett någon förändring i stadens centrum.

 Jag hinner inte långt innan en man på andra sidan gatan börjar ropa åt mig, jag kan inte riktigt urskilja orden men han verkar varna mig för något, vinden ökar makabert och jag ger upp mina försök att höra vad mannen säger. Säkert någon alkolist som undrar om jag har sprit på mig. Jag ser hur han börjar diskutera med sina bekanta utanför den förfallna kebabrestaurangen, de värmer sina händer vid ett brinnande oljefat och ser riktigt slitna ut. Jag börjar tro att de pratar om mig, eftersom de sneglar på mig emellanåt. Jag struntar i dem och fortsätter min färd emot centrum.

 -----

Sådär, andra delen. Säg gärna vad ni tycker!

Ja kära läsare, jag har nu under en tid skrivit på en novell. Syftet är bara att jag gillar att skriva och ge utlopp för mina fantasier. Har fått insperation ifrån många källor under en tid och skrev ner lite av en inledning. Jag skrev detta för cirka ett år sedan, så ha lite överseende. Men jag tar gärna emot kritik, positiv som negativ. Bara den är konstruktiv!

Så, här har ni första delen av min novell. Lägger upp resten eftersom.

-----

"STADEN"

Ibland förstår jag inte mig själv. Jag handlar på ett konstigt sätt, går alltid på min så kallade magkänsla. Just den magkänslan har satt mig i situationer här i livet som kan beskrivas med ett ord, helvete. Mitt liv är ett stort kaos, ingen ordning eller struktur alls. Självmord har varit nära, men när väl stunden var kommen hade jag inte psyke till att göra det. Nu har min förbannade magkänsla satt mig i ännu en väldigt obekväm situation. Nostalgin slog till och jag valde att ta bussen till min gamla hemstad istället för min nuvarande bostadsort. Väldigt dumt beslut måste jag säga.

 Bussen är inte den bästa jag suttit i, lukten påminner om bränd plast, rutten fisk och en gnutta obeskrivligt rutten odör. De flesta sätena är upprivna till skumgummit och klotter täcker nästan hela fönstren. Någonting säger mig att den här bussen har sett sina bästa dagar. Bussen är helt tom, förutom jag och chauffören. Jag ser hur han sneglar på mig igenom backspegeln, hans blick ser väldigt suspekt ut, som om han tror att jag har något annat motiv än uppleva min gamla hemstad igen. Han vet något jag inte vet, och det oroar mig. Jävla magkänsla.

-----

Fortsättning följer...

Så, vad tyckte ni? Överös mig med konstruktiv kritik!

Ja nu har bilddagboken genomgått en förändring för att göra allt snyggare, bättre, snabbare osv.
Tyvärr misslyckades de totalt och sidan är nu en katastrof. Medlemmar avslutar sina medlemsskap både för den fula designen och att bilddagbokens skapare fullstädigt skiter i att nästan alla föredrar den gamla designen. Även jag.

Så de måste verkligen göra något åt detta, den nuvarande desigenen är hemsk. Jag klagar varje sekund jag är inloggad, och de har gjort att mycket klumpigare. Märks att Lunarstorm.se har en sammakoppling då designen blev lite lik.

Så det blir lite av en bojkott för mig, tills de antingen lyssnar på sina medlemmar eller skaffar en vettig design. Helst båda två.

Någon annan om håller med mig om detta?

Här i Falun har det nu i flera dagar varit solsken och bar mark. Fåglar har kvittrat och det är nästan så man kunnat ana knopparna på trädgrenarna. Underbart tycker jag, att våren är påväg. Denna årstid fylld med hopp och fantasier om den kommande sommaren. Som är en svensk instinkt sedan födsel.

Men vad händer, jo när jag vaknar och ser ut genom fönstret är det vitt. Det var en hemsk syn, allt det moder natur har kämpat för att bygga upp inför våren raseras och täcks över av ett vitt täcke. Mina förhoppningar om en tidig vår krossas.

Sedan på eftermiddagen, så är helt plötsligt all snö nästan borta. Solen skiner och vårens offensiv börjar om igen.

Mars månad är känd för att ha konstiga väderväxlingar, och det förtjänar den månaden verkligen!

Idag besökte jag och min flickvän Sibylla här i Falun. Tänkte att det skulle vara gott med en saftig burgare på klassiskt vis. Ett rejält Super Meal. Vi beställde och inväntade våra måltider. Till min stora förvåning fick vi hamburgarna utan något som helst på. Vi hänvisades till en lång bänk med olika behållare och kärl med alla ingredienser som man kan tänkas vilja ha på hamburgaren.

Det var inte det mest hygieniska jag varit med om, i varje bunke låg något ifrån de övriga. Dressing i salladen, ketschup i gurkan, senap i löken osv. Vad är detta för konstig lösning?

Är inte personalen utbildade för att fylla min hamburgare med de ingredienser som jag behagar? Eller har de krävt några slags rättigheter för att inte proppa min burgare full med godsaker?

Det är nästan en omöjlighet att lägga allting på hamburgaren på ett jämt sätt, utan det slutade alltid med att en del av hamburgaren blev utan fyllning. Jag gillade det inte alls, i både den hygieniska och praktiska aspekten.

Någon annan som varit med om detta? Och i vilka städer ska man passa sig för att äta på Sibylla för att slippa detta?
Ni läsare får gärna vara snälla och upplysa mig!

Ett väldigt smart och smidigt sätt att reducera antalet jobbiga saker man måste ta itu med är att skriva en att göra-lista. Det gör ju självklart inte uppgifterna färre, men reder ut kaoset i hjärnan och strukturerar upp allt så du har en bra överblick. Det gör att uppgifterna i fråga inte känns alls lika jobbiga och efter du avklarat dem så kryssar du av dem eftersom. Det bidrar med en tillfredställande känsla av att du klarat av något.

Så ett hett tips om ni har det stressigt på grund av för mycket jobbiga saker att göra, skriv ner dem och kryssa av dem eftersom. Det hjälper väldigt mycket!

Men ni får väldigt gärna ge mig tips på hur man får i ordning kaoset i huvudet och får saker och ting gjorda om ni läsare har något på lager!

Jag har upptäckt en dryck som har väldigt många fördelar, som ni ser i rubriken rör det sig om yoghurt i flytande form. Då inte trögflytande som den vanliga är, utan mer drickvänlig. Det är väldigt gott och konsistensen fungerar utmärkt med smaken. Lämpligheten är stor då du dricker upp den snabbt, den håller dig mätt länge, och det är väldigt gott.

Perfekt vid tillfällen när du inte hinner äta och har brottom. Då är det bara att svepa en flaska så håller du dig mätt länge. Bara ett litet tips på en snabb och mättande dryck att dricka.

Har ni några tips på rätter eller drycker som går fort att äta/dricka och är lätt att få tag på/göra?

Jag kommer ofta på mig själv att vara nästan extremt positiv i alla situationer. Jag kan få reda på något som måste göras, som till en början verkar tungt och tidskrävande. Efter en stunds funderande kommer jag ofta på en lösning som helt plötsligt inte verkade vara jobbig alls. Så ifrån att vara stressad över en uppgift så övertalar jag mig själv i tankarna att det är lätt genomförbart och att det kommer gå bra.

Likaså med tiden. Jag är en obotlig tidsoptimist. 10 minuter kvar tills jag börjar lektionen, äsch jag hinner borsta tänderna före. Liknande exempel förekommer varje dag i mitt liv. Jag måste dock säga att jag är mitt positiva tänkande evigt tacksam, för hur tungt skulle inte livet vara om man gick runt med negativa tankar om allt.

Kan det vara förödande att vara för positiv?
Vad tror ni läsare?

Idag när jag var på väg hem ifrån tågstationen så såg jag ett bekant och alltid lika välkommet vårtecken. Jag tror de flesta sett tecknet och tänkt, "jaha, nu kommer våren". Jag pratar inte om några gula blommor eller fågelkvitter. Jag pratar om hård, smutsig ingenjörskonst. Jag pratar gatusop-bilen.

Det lilla fordonet som flitigt åker runt och sopar bort all ovälkommen sand och grus. Gör gatan ren inför våren.
Jag har förknippat fordonet med våren enda sedan barnsben och i den åldern tänkte jag mest på att cykeln snart skulle fram och man slapp promenera vart än man skulle. I dessa äldre dagar tänker jag mest på hur skönt det ska bli att slippa all slask och lera, för det är verkligen något jag är trött på nu.

Då var det klart, jag har sett det första riktiga vårtecknet.

Vilka vårtecken har ni sett?

Alla har väl någon gång klivit upp tidigare än vad som är hälsosamt i samband med jobb eller skola. Den tiden på dygnet då det känns som hela världen sover, eller nästan, du och din dåraktighet är vaken. Jag klev upp tidigare än vanligt idag, och skjutsa folk till busshållsplatsen.

Det var nästan tre minusgrader ute och det kändes som att ingen var vaken förutom jag och resenärerna.
Det finns kanske en känsla som är värre än att kliva upp tidigt på morgonen, det är att sätta sig i en iskall bil och köra.

Man sitter konstant och huttrar och bara längtar tills man är framme vid slutet av åkturen, då man får kliva ut i den minsta lika kalla kylan utanför, men som för tillfället känns varmare tack vare att du är påväg ifrån den. Sedan är det verkligen inget plus att samtliga rutor och speglar inte går att bruka på grund av alla imma som uppstår när man sitter där och flåsar i den iskalla bilen.

Nu börjar jag se fram emot sommaren, då vädret på morgonen inte alls är lika kallt. Fast å andra sidan så hittar jag säkert något att klaga på då med, när det är 15 grader ute i skuggan och solen håller på att stiga upp.

Att vara förkyld är absolut inte det roligaste man kan vara. Känslan har nog samtliga upplevt någon gång i sitt liv. När det känns som om hela huvudet är igentäppt med slem. Du hör knappt något, halsen gör ont, du snorar, hostar och nyser. Allt i en salig blandning.

Att vakna upp mitt i natten för att du inte kan andas genom näsan är inte heller en rolig historia.

För att lindra helvetet så dricker jag te för halsen, nässpray för näsan(logiskt), hostan brukar bli lite bättre av vatten.
Det brukar lindra den väldigt obehagliga känslan. Har ni läsare några huskurer mot förkylning tar jag emot dem med öppna armar!

Det bästa med förkylningen är att den går över, som tur är.

Prosit.

Under helgen och idag har jag börjat ätit sallad. Den största anledningen är för att jag börjar äta och dricka väldigt onyttigt, gräddstuvad pytt i panna, pizza, hamburgare, cola, osv. Så jag tänkte pröva att äta sallad och andra liknande saker under denna vecka. Det blir lite av ett experiment.

Jag måste säga att jag underskattat sallad, kaninmat har jag tänkt och trångsynt förvisat det. Men med det rätta innehållet så kan det bli riktigt gott. Några måsten är oliver, lök, fetaost, och en god dressing. Det är de små detaljerna som gör att salladen känns matig och förgyller resten av grönsakerna som vanligtvis består av, sallad i olika former, tomat, gurka, majs, ärtor m.m.

Vi får se hur länge jag klarar av att äta detta, tänkte även variera själva proteinkällan också, med kebabkött, quorn, kyckling, skinka, tonfisk osv.

Om ni läsare har några bra tips på salladsrecept, dela gärna med er i kommentarerna!

Önska mig lycka till!