Vissa behöver skriva en bok
Igår var jag nere vid Faluns tågstation för att köpa biljetter. Jag möts av en ovanlig syn, det är kö. Faluns tågstation är inte en stor sådan, och det är inte särskilt många som brukar komma samtidigt, oftast kan det vara en person framför mig, men sällan mer.
Nu sitter det två personer på stolarna och väntar. Det konstiga är att de fnissar och gör misslyckade försök att kväva skratt.
Självklart blir jag fundersam. När jag suttit och väntat ett tag förstår jag vad som står på.
En tant framme vid kassan som utför något slags ärende. Eftersom förstår jag varför personerna bredvid mig skrattar, tanten i fråga ska inte beställa biljett, hon ska bara kolla vad de kostar och om de finns tillgängliga. Hon vet inte ens om hon ska resa, det beror på hennes väninna som ska komma senare. Sedan börjar hon berätta för kassörskan om vad hon ska göra juletider och hur tågen går då. Hon frågar efter en tågtabell, samtidigt som hon fortsätter att prata på om vad hon ska göra, när hennes vännina kommer osv.
Personerna bredvid mig, som är två yngre män sitter med ansiktet i händerna och bara skakar av skratt.
Tanten forstätter förvirrat prata på om allt, samtidigt som hon går ut ur butiken.
Tro nu inte att jag hackar på gamla tanker som börjar bli dementa och gaggiga. Nejdå, den här tanten visste precis vad hon höll på med. Helt klar i huvudet, hon hade nog bara för mycket att säga.
Sen när det var min tur så började kassörskan berätta att hon trodde hon var med i dolda kameran eller något. Hon var helt chockad.
Mitt råd till den tanten är att skriva en bok.
Den skulle bli riktigt tjock.
Nu sitter det två personer på stolarna och väntar. Det konstiga är att de fnissar och gör misslyckade försök att kväva skratt.
Självklart blir jag fundersam. När jag suttit och väntat ett tag förstår jag vad som står på.
En tant framme vid kassan som utför något slags ärende. Eftersom förstår jag varför personerna bredvid mig skrattar, tanten i fråga ska inte beställa biljett, hon ska bara kolla vad de kostar och om de finns tillgängliga. Hon vet inte ens om hon ska resa, det beror på hennes väninna som ska komma senare. Sedan börjar hon berätta för kassörskan om vad hon ska göra juletider och hur tågen går då. Hon frågar efter en tågtabell, samtidigt som hon fortsätter att prata på om vad hon ska göra, när hennes vännina kommer osv.
Personerna bredvid mig, som är två yngre män sitter med ansiktet i händerna och bara skakar av skratt.
Tanten forstätter förvirrat prata på om allt, samtidigt som hon går ut ur butiken.
Tro nu inte att jag hackar på gamla tanker som börjar bli dementa och gaggiga. Nejdå, den här tanten visste precis vad hon höll på med. Helt klar i huvudet, hon hade nog bara för mycket att säga.
Sen när det var min tur så började kassörskan berätta att hon trodde hon var med i dolda kameran eller något. Hon var helt chockad.
Mitt råd till den tanten är att skriva en bok.
Den skulle bli riktigt tjock.
Hjärnkaos och Ikea möbler
Nu har jag återvänt till den kära studentorten Falun för att fortsätta mina studier. Det blir tre kurser detta halvår, Kulturjournalism: Att skriva kritik, Svenska text och tal och Praktisk retorik. Dessa kurser har jag valt själv och tillhör inget kurspaket som samtliga förra årets kurser gjorde. Man kan säga att detta blir mitt "fria val-år".
Det var med blandade känslor jag återvände till min kära etta på kaserngården. Såklart förväntningar inför detta halvår och att jag får lite tid för mig själv. Det tråkiga är alla vänner och familj jag åker ifrån, känns trist att vara ensam här i min lägenhet. Men det är som med mycket andra svårigheter i livet, man vänjer sig.
När jag och min mamma var i slutskedet av inflyttningen, packade vi upp två kartonger med Ikea möbler. Det är något speciellt med dessa möbler, enkla att sätta ihop, men väldigt förvirrande instruktioner i vissa fall. Det är som att vara barn på nytt och bygga med Lego, fast några gånger större och svårare. Men möblerna blev ihopsatta och kompliterar min lägenhets övriga möbler bra.
Imorgon början verkligheten igen, två kurser startar och med det accelererar hjärnan ifrån sommarlovets slöa lågvarv, till höstens studerande högvarv. Detta medför såklart lite stress, men är även väldigt stimulerande. Så denna dag har kantats av diverse ärenden som hör skolstarten till.
Nu är jag redo att påbörja ännu en termin.
Hur känner ni andra som studerar/arbetar när verkligheten kommer tillbaka efter lovet/semestern?
Det var med blandade känslor jag återvände till min kära etta på kaserngården. Såklart förväntningar inför detta halvår och att jag får lite tid för mig själv. Det tråkiga är alla vänner och familj jag åker ifrån, känns trist att vara ensam här i min lägenhet. Men det är som med mycket andra svårigheter i livet, man vänjer sig.
När jag och min mamma var i slutskedet av inflyttningen, packade vi upp två kartonger med Ikea möbler. Det är något speciellt med dessa möbler, enkla att sätta ihop, men väldigt förvirrande instruktioner i vissa fall. Det är som att vara barn på nytt och bygga med Lego, fast några gånger större och svårare. Men möblerna blev ihopsatta och kompliterar min lägenhets övriga möbler bra.
Imorgon början verkligheten igen, två kurser startar och med det accelererar hjärnan ifrån sommarlovets slöa lågvarv, till höstens studerande högvarv. Detta medför såklart lite stress, men är även väldigt stimulerande. Så denna dag har kantats av diverse ärenden som hör skolstarten till.
Nu är jag redo att påbörja ännu en termin.
Hur känner ni andra som studerar/arbetar när verkligheten kommer tillbaka efter lovet/semestern?
