Livet är inte lätt
Är så grymt less på Högskolan Dalarna som skalat bort intressant kurs efter intressant kurs, så lagom tills jag får ha min sista frivals termin är alla kurser som jag siktat in mig på i början av mina studier borta. Nu är jag fast med överflödiga överkurser i svenska och två engelskakurser som skulle kännas relevanta om de var på svenska. Min lust och ork är helt borta tyvärr när det kommer till skolan.
Och igår när jag åkte tåg ner till min flickvän så höll det på att gå riktigt illa när jag skull kliva av. Jag ryckte till i handtaget automatiserade dörren ut från tåget, dörren går upp halvvägs, jag börjar kliva ur tåget, och plötsligt går dörren igen efter att ha gått upp halvvägs med en smäll. Jag försöker igen, samma sak händer. Jag kommer inte av tåget. Jag springer till den andre dörren i vagnen, samma sak där. Tillslut går det inte att öppna dörren alls, och tåget åker vidare. Så jag hinner se min flickvän stå på perrongen och se minst sagt förvånad ut när jag inte har klvit av. Så de får helt enkelt åka ikapp mitt tåg till nästa station. Jag meddelade tågvärdinnan, hon skulle i sin tur meddela lokföraren. Jag bytte vagn och kom av säkert. Men tåvärdinnan stod och höll upp dörren för passagerarna som skulle ut ur den konstiga dörren som inte släppte ut mig.
Och idag fick jag höra från min svärmor att en liknande olycka med en tågdörr kostade honom en bruten arm. Så hon tog saken i egna händer och kontaktade SJ. Vi får se vart det här slutar.
Och igår när jag åkte tåg ner till min flickvän så höll det på att gå riktigt illa när jag skull kliva av. Jag ryckte till i handtaget automatiserade dörren ut från tåget, dörren går upp halvvägs, jag börjar kliva ur tåget, och plötsligt går dörren igen efter att ha gått upp halvvägs med en smäll. Jag försöker igen, samma sak händer. Jag kommer inte av tåget. Jag springer till den andre dörren i vagnen, samma sak där. Tillslut går det inte att öppna dörren alls, och tåget åker vidare. Så jag hinner se min flickvän stå på perrongen och se minst sagt förvånad ut när jag inte har klvit av. Så de får helt enkelt åka ikapp mitt tåg till nästa station. Jag meddelade tågvärdinnan, hon skulle i sin tur meddela lokföraren. Jag bytte vagn och kom av säkert. Men tåvärdinnan stod och höll upp dörren för passagerarna som skulle ut ur den konstiga dörren som inte släppte ut mig.
Och idag fick jag höra från min svärmor att en liknande olycka med en tågdörr kostade honom en bruten arm. Så hon tog saken i egna händer och kontaktade SJ. Vi får se vart det här slutar.
Kommentarer
Trackback
